världens sista lista

Den här förbannade listan över 00-talets bästa låtar, jag tror jag börjar bli klar med den.
Senaste nätterna har jag vägt låtar mot varandra, slitit mitt hår, slängt iväg låtar, glömt bort ännu fler. Listan är inte enbart de "bästa" låtarna från decenniet, utan även de som på något sätt kan stå upp för de senaste 10 åren.
Och nu är jag sågott som klar, en låt per artist är det som gäller, allt annat vore löjligt.
Kruxet är att en sånhär lista ska egentligen inte göras redan nu, man borde vänta i 5 år - minst.
Ta Skriet som släppte sin skiva i höstas, hur ska jag väga upp deras låtar mot sådant som jag lyssnat på i 10 år, t ex Håkan Hellström, det är såpass olika band till låtarna.
När 00-talet började var jag fortfarande tonåring, gick i gymnasiet och skateboard var det som tog upp nästan all min tid. Livet ser bra annorlunda ut nu.
Snart kommer listan från min uppväxt.

quizmas drinks

Julstämningen försvinner rätt snabbt om man befinner sig i city runt 17.00 för att sedan svettas och knuffas på tunnelbanan hem. Julklappsinköpen görs förmodligen allra mest på nätet, men en del klappar måste man köpa i butik. Argh.
Nu har ilskan gått över för den här stunden och jag ska iväg och sätta mig på en bar för att fyllna till på ett par drinkar.

På torsdag är det popquiz igen, jag är som vanligt rejält peppad, men den här gången blir vi en man kort vilket suger då Cissi besitter enorm kunskap över det som vi andra inte kan ett dyft om.
Värva tillfällig lagmedlem vore nåt.

Dont give up on me

Så var man ledig en vecka, jag kan som vanligt inte sova normala tider utan sitter uppe och gör verkligen ingenting. Lyssnar på identitetslös musik av identitetslösa människor. Min skivsamling består av alldeles för många beige och fula band, killar som ägnar mer tid åt att stämma gitarren än att faktist spela musik när de står på scen. Känns som det var ett tag sen jag var ut, behöver se mer band igen trots att jag sällan gillar det jag ser, ett dåligt band är bättre än inget alls.
november/december har jag mestadels suttit i min soffa istället för i en bar där jag hånar valet av låtar från den som spelar skivor för att sedan spilla öl framför scenen eller på dansgolvet.

Vad var det vi sa när vi skålade in 2009? Dames, Boooze, Chains & Boots! Vi har hållt det nyårslöftet bra tills nu. Kom in i matchen!

Ny Våg

Sova kan man göra andra dagar.
Sådana här tillfällen när ögonlocken verkligen kämpar för att hålla sig uppe blir jag lätt manisk, det är som en ond cirkel och jag bara fortsätter leta upp och lyssna på musik. Fick hem Masshysteris skiva igår, blev totalt golvad och fick således lyssna igenom skivan än en gång nu på morgonen.
Masshysteri ligger på Ny våg, på den vägen har jag ramlat över allt från powerpoppiga Invasionen till kängpunkarna i Instängd (Moderna Korståg, fantastiska 44 sekunder) som alla är riktigt bra.
Tummen upp!

Grannar

Grannen som bor snett ovanför mig kan mycket väl vara världens bästa granne. Inte nog med att hon en gång kom upp med Carros klänning som jag glömt i torkskåpet så har hon aldrig klagat på att vi spelar musik, hon har två extremt gulliga katter som hon går ut och rastar varje dag. Men framför allt ser hon till att trapphuset är fint, i fönstret i trapphuset har hon ställt upp blommor som hon vattnar och byter ut. Nu när jag kom hem från jobbet såg jag att det lyste i trapphusfönstret,hon har alltså hängt upp en julstjärna, trapphuset förtjänar också sin dos jul...!
Best.Neighbour.Ever

TV party tonight

Det är mitt i natten, jag har fått i mig nån öl och lite whisky i brist på annat här hemma. Eftersom det är ett ganska snålt tv-utbud klockan 4 på natten låter jag tv4 film stå på, just nu är det Johnny Mnemonic. Döm om min förvåning när jag precis såg Henry Rollins mitt i allt, en riktig WTF upplevelse! Vad hände med integritet och god smak? Hade han taskigt med pengar 1995? kommer jag någonsin kunna lyssna på Black Flag igen?
Just nu känner jag lättnad att Depeche spelar samma dag som Henry Rollins har sin spoken word här i stan.

Äh vafan, det har redan släppt. Henry är fortfarande en hjälte.

Welcome to Hell

Jag skiter väl i 00-talet! 1996 kom Welcome to Hell, Jamie Thomas var bäst och Ed Templeton var snygg i lite för korta byxor.

2009 var inget skivår

December är här med allt vad det innebär av hets & stress. Det ska köpas julklappar, städas lägenheter, planera vart - när - hur man ska fira jul, försöka byta bort nyårsafton, fixa julgodis och baka pepparkakor.
Värst är ändå alla dessa listor, jag älskar ju listor, men hatar dem på samma gång. Årets låtar var det som fick min panna att rynka sig idag. 2009 måste vara det året som jag lyssnat allra minst på "ny" musik. Visserligen har jag köpt ganska mycket skivor i år men många är de skivor som inte riktigt levt upp till förväntningarna.

Slängde ihop ett utkast på spotify lite snabbt. Det känns ganska talande för 2009, bortsett från att grymma Ontario inte finns på spotify, inte heller Christopher Sander men det kompenserade jag med [ingenting] som en markering på något som saknas.
Saknas säkert massor, jag ångrar säkert hälften av låtarna om två månader. Den riktiga 2009 listan kommer som sig bör någon av de sista dagarna i år.
Klicka - lyssna - ta efter!

Sticky Bandits

Mörkaste november klaras lätt av nu när det är stjärnor och lampor tända på balkongen, i fönster och på gatorna. Vaknade upp till mörker och dimma, ingen sol idag heller, men vad gör det? Nu är det första advent!
Hade jag inte behövt springa iväg till jobbet hade jag bänkat mig framför teven med glögg & lussekatter 17.55 för att kolla på Ensam Hemma. De två första filmerna med min namne i huvudrollen är de bästa julfilmerna som finns och skapar mer julstämning än vilken julkonsert som helst.

Ett stort plus är även att Joe Pesci gör sitt livs roll, jag saknar bara hans svordomar. Men vid sådana tillfällen kollar jag bara in det här klippet, hysteriskt vad bra han är när det gäller att väsa ur sig ett "fuck".

Snart har helgen v. 48 tagit slut

Listjävlar

Som för att fira min ledighet har jag spenderat dagen med att sitta ensam på ett fik i över i en evighet, tittandes på folk, hängett mig åt nya leken hipster eller lodis samt läst nya Sonic. På deras topp 25 skivor från i år äger jag bara en,[ingenting], och den skivan gillar jag inte ens. Vad hände med Skriet? Jamie T? Jay Reatard?
Vem bryr sig om skäggnissar och djurband? Vem gillar egentligen musik som spelas i en hotell lobby? Vem gillar egentligen The XX? Vem kommer fortfarande tycka att det är bra om fyra månader när ett nytt pretentiöst californiskt eller brittiskt band släpper en singel?
Är det bara jag som är en stofil kanske? Något är fel iallafall.

För att lugna mig tog jag en promenad runt södermalm, kikade in på pet sounds för att reka julklappsköp och kom ut med Gun Club - Miami. Den är inte i närheten så bra som Fire of Love men det kändes som jag behövde hävda mig genom att köpa en skiva som är bra på riktigt.

Härnäst väntar ett glas rött, korsord och en mustig höstgryta. Kanske är jag ändå en stofil, mentala åldern ligger iallafall på 53.